En ensamvarg som gråter nästan varje dag men som apatiskt kan rycka bort relationer som ett plåster utan att känna något. Jag har envist gått och stått i Converse halva mitt liv trots att de är kalla och läcker in när det regnar. Jag har skonat många djur från att ligga på min tallrik och därför fått stämpeln jobbig och omständig. Jag vet hur det känns att vara nästintill död fast ändå hur det känns att födas om på nytt. Jag har valt att hellre dricka te istället för alkohol och har då suttit ensam många helger. Jag har helhjärtat trott på karma genom hela mitt liv fast jag ändå tror att jag är värd allt ont fastän jag gjort gott. Jag tycker alla människor är vackra men vägrar att acceptera att någon tycker samma om mig. Jag tycker alla slumpmässigt ska få göra som de vill fast jag är hård och sträng mot mig själv.
Hm..
Jag gjorde en jättegod, mättande omelett till middag idag. Tog tyvärr ingen bild men tänkte att ni skulle få receptet. Testa!
1 dl kokt vit quinoa
4-5 strimlade brysselkål
1 tärnad tomat
1 ekologiskt närproducerat ägg
½ dl mungbönor (hemmakokta)
2 msk vatten
Salt, peppar, oregano
Vispa upp ägg + vatten, rör i resten av ingredienserna. Blanda noga och smaka av med kryddorna. Värm en stekpanna med en skvätt olja. Stek en liten omelett tills "smeten" är fast.
